|
|
Den som väntar på något gott... |
Under de senaste säsongerna så har Bajen Avalanche prövats till bristningsgränsen i Xpert League.
Trots bra matchprestationer, som borde ha räckt till förnyade kontrakt i Xpert Leagues högsta division och den senaste säsongen i division 1, så har laget rasat ner till division 2 på bara två säsonger.
Den snabba nedgraderingen i seriesystemet har satt sina spår på Bajen Avs bollbohemer. Skratten och skämten har ersatts av ljudliga suckar och tvivel på den egna förmågan. Borta är de rakryggade spelarna i en vinstmaskin.
Numera är spelarnas hopsjunkna axlar, och tystnaden i omklädningsrummet efter matcherna, ett talande tecken på en förlorad tro på den egna förmågan. Ja, det kanske även smugit sig in ett tvivel på coachens förmåga att vända den negativa spiral som laget fastnat i.
Bajen Avs ekonomi har ständigt varit ett skämt. Men ingen har skrattat. Däremot har spelet fungerat och resultaten har fört laget från gärsgårdsserien till Xpert Leagues högsta division. Detta trots en usel ekonomi under hela klubbens existens.
Visst, mycket av slantarna spenderades på coach clarremarres nödvändiga rehab på Södra Psyk efter en och annan förlust i segertåget upp genom divisionerna. Men det fanns en tro på framtiden, på den utstakade strategin och på att coach clarremarre alltid kunde komma tillbaka från Södra Psyk med en än större motivation att föra laget till eliten i Xpert League.
Konceptet fungerade. Det var uppbyggande tider. En tid innan allt förvandlades till en mardröm för klubben.
Klubbens ekonomi de senaste säsongerna tillät inte längre klippkuponger till Södra Psyk för Avs coach. Där började resan bakåt i spiralen. När X11's admin tillät stöld av äldre spelare från klubbarna så drabbades Avs särskilt mycket. Coach clarremarre som fick det ena psykbrytet efter det andra när veteran efter veteran försvann från truppen kunde inte längre få den vård han behövde.
Han blev destruktiv, oengagerad och apatisk inför hans ansvar som mentor för spelarna.
Ja, det var mycket som gick snett. När spelarna fick se sin coach's desperata försök att självläka sig efter ett av de alltmer vanliga sammanbrotten, och efter ännu ett mediokert resultat, så tappade de det självförtroende som varit lagets signum under så många säsonger.
Och hade det som hände inte hänt, så vet vi inte om klubben ens existerat i skrivade stund.
För mitt under det mörker som laget trevande försökte ta sig fram i så kom miraklet in genom dörren till omklädningsrummet.
Den spensliga lilla gestalt som försiktigt öppnade dörren och tittade in i det tysta rummet tog ett steg in och presenterade sig:
"Tja grabbar! Jag heter Carl-Gunnar Bernehall och är er framtids räddning!"
Miraklet hände! Efter 7,5 år, eller 90 månader om ni vill, så fick äntligen Bajen Avs en riktig talang! Med sina blott 16 vårar bakom sig så kunde Carl-Gunnar visa upp ett intyg på styrka 5. Svettlukten i rummet förbyttes som i ett trollslag till doft av guld.
Det tog inte ens en millisekund innan coach clarremarre förstod vad han hade framför sig. Han rusade glädjetjutande fram till ynglingen och påbörjade ett kramkalas som hade gjort vinnarna av TV-pucken gröna av avund.
Coach clarremarre: "Carl-Gunnar betydde allt! I 7,5 år har jag avundats alla andra lag som fått riktiga talanger. Men tajmingen kunde inte ha varit bättre. Jag var på väg att ge upp...och så står han plötsligt bara där. Bara så där!"
De 21,5 miljon econ som försäljningen av Carl-Gunnar inbringade kunde skingra många av de mörka moln som förmörkat sinnet på coach clarremarre under de senaste säsongerna.
Coach clarremarre: "När jag i min depression fick reda på att X11 skulle stjäla ännu en veteran från mitt lag, trots en medelålder på bara 25 år i truppen, så var det droppen...men så kom han! I 7.5 år har jag väntat och hoppats, så det stämmer, den som väntar på något gott...väntar alltid för länge. Men nu skiter jag i det. Vi har fått vårt mirakel och jag både min tro och motivation tillbaka. Nu kör vi!"
För en del av pengarna har nu Avs köpt in begagnade skolbänkar från en skola i förorten. De var tvingade att stänga skolan då eleverna valde en coolare privatskola i city.
En slant har också gått till Björn Ranelid som ska leda undervisningen så att spelarnas självförtroende blir återställt. För om någon så kan Ranelid den där konsten att tro på sin egen förmåga. Spelarna kommer nu under hela säsongsuppehållet sitta vid sina "nya" skolbänkar och lyssna till de självläkande orden "Jag är den bäste..." tills de lagom till säsongsstarten kan gå rakryggade ut på en fotbollsplan igen.
|
|
|
|
|
|