|
|
 |
| Salih frälste Carca FC |
Det var det som inte fick hända. Med händerna för ansiktet lunkade besvikna Carcaspelare av planen då ett övermäktigt Durazno F.C. vunnit med två mål mot noll. Allting verkade hopplöst, och både formen och självförtroendet på spelarna sjönk snabbare än en macka genom en sjuk mage. Läget svartnade för Carca, för säsongen hade ju börjat så bra. Trots en tidig förlust mot Gebel Car hade Carca dragit ifrån, men krysset hemma mot FC Mower var en allvarlig missräkning. Och när sedan laget fick se sig överlistade av de orangeklädda var ledningen som bortblåst.
Men det var inte slut än. Trots ett bottlöst hål framför fötterna sattes maskinen igång igen, och laget var mer än laddat när det skulle avgöras. En förlust på Stad Nicolaus Pico skulle praktiskt taget betyda att uppflyttningsdrömmen gått i kras. För inte skulle Gebel Car ha några problem mot Kungsholmen BK? Och med den kanske svåraste utmaningen i Ralins tränarkarriär följde han laget ut ur spelargången och slog sig ner i gästernas bås.
Samir Salih var mannen vars förtroende hade sänkts mest under de två ytterst plågosamma veckorna. Efter en utmärkt inledning tappade han allt under några få matcher, och plötsligt blev han Den ickelevererande talangen. Visserligen var summan han köpts in för något nätt, men den klasspelare han förväntades att bli var en helt annan. Han såg sina egna förväntningar springa ifrån, och göra något låg utanför hans kapacitet. Det var nu upp till bevis. Om inte framgången kom omedelbart skulle en övergång ligga närmast till hands.
Macthen blåstes igång. Duraznos försiktiga taktik fungerade. Än så länge. För spelarna gjorde inget annat än att känna på varandra, och här och var i folkhavet syntes spridda gäspningar, trots att solen knappt hade nått upp till himlen. Men, slutligen hände det något. Godofredo Boim sprang ifrån en ovanligt trög Jacobo Rosadilla, och skickade in ett vobblande inlägg. Samir Salih sprang ifrån en ouppmärksam Remy Andrade, och språngnickade in en stutsande boll i Didrik Einarssons vänstra hörn. Och aldrig hade det jublats så mycket för ett enda mål i en seriematch. Kramkalaset vid hörnflaggan översteg alla begränsningar, och tränarna och avbytarna var inte sämre. En förrbannad Duraznospelare slängde sina vantar, men det var det enda synbara tecknet på ilska från motståndarlagets spelare. Lugnet hos dem var häpnadsväckande stort, och det störde Carcas kommande anfallspel.
För matchen fortsatte. Durazno var inte slagna i förtid - denna kamp skulle fortsätta i mer än nittio minuter. Ett sansat Durazno gjorde Carcaförsvaret villrådiga, och tvingade dem till hårt spel. Frispark efter friskpark lades, den ena farligare än den andra, och alla väntade på kvittreingen. Men den kom aldrig. Ett präktigt skott av Séanan Deeney som var någon decimeter från att bli årets mål var det närmaste Durazno mäktade med, och överlyckliga Carcaspelare kunde stiga av planen med tre oerhört viktiga och sköna poäng.
Finn Teigland gjorde en utomordentlig macth då han höll årets andra nolla, och försvarspelet var trots en del brister värt en ordentlig eloge. Och så var Carca FC med i fajten igen.
|
|
2012-01-25 08:01
|
2901 Views |
|
Reporter:
Kzzon
|
|
|
|
|
|
 |