|
 |
| "Det är jag som är Swe_arctic" |
Sommaren är över, kylan har tagit överhand och lik djuren samlar människan hårväxt för att klara av en stingande och svidande vintertid. Må vara svårt för yngre delen av samhället som än låter som fåglar och har hud som en babyrumpa, men för hårdhudade och hårige Grusse är det ännu sommar när han glider in på Dyrsta IP med hawaiiskjorta och shorts. Grusse gestikulerar till spelarna att återgå till den uppvärmda konstgräsplan, samtidigt som han själv lunkar upp mot klubbstugan där hundratals journalister hade samlats för ett tillkännagivande.
Det var lugnet före stormen. Alla hade tagit sin kvadratdecimeter att stå på i den välfyllda stugan. Klubbstugan brukar i vanliga fall vara fyllt med gamla träknastrande golvljud och dammtussar. Idag var det TV-kameror, mikrofoner och journalister i extas. Något stort skulle avslöjas hade Grusse utlovat. Men ordet ”stort” kunde lätt misstolkas i det lilla samhället Dyrsta i Norrland, det kunde lika gärna handla om Ica's 2-kronors prissänkning på knäckebröd. Det låg dock något stort och lurt i luften...
Likt Angelina Jolie på röda mattan, klev Grusse in i stugan – då förvandlades stugan till rena rama djungeln. Coachen gick med hastiga steg mot podiet och tog plats direkt. Grusse's nerver och säkerhet i all ära, men när svetten sipprar ner från coachens panna, då kan man inte annat än att ana oråd. Till slut började han:
”Vi har samlats här idag”, började coachen som om det vore en predikan i kyrkan: ”för ett tillkännagivande från min sida. Jag har levt under en sten det senaste året och det finns en förklaring varför jag dragit mig undan...” Coachen tog ett djupt andetag innan han fortsatte: ”Det är jag som är Swe_arctic”.
Det blev helt knäpptyst i stugan. Den sista syrsan kunde höras med det skarpa örat. Hörde dem rätt? Är mannen på podiet den legendariska Swe_arctic? De var som ett skrattretande skämt. Men på något vis kunde man se allvaret i Grusse/Swe_arctic's ögon.
”För något år sedan blev jag utkastad från fotbollens finrum för mitt beteende. Jag är oerhört ångerfull och jag kan inte annat än att beklaga. Jag har nu, ett år senare, fått chansen att gottgöra mitt beteende och glöden är nu starkare än någonsin. Jag ska tillbaka, och tillbaka ska jag med Nodiete AC!” sade coachen och pekade upp mot det färgflagnande taket. Sedan rusade Grusse ut ur stugan för att undvika media.
En konungs återkomst. Så kan man beskriva Grusse's återtåg i fotbollens värld. Frågan är om man någonsin får svar från coachen vad som hände bakom ridåerna. Det är dock nya tider och fotbollen har fått tillbaka en dåtidens supercoach, frågan är om takterna håller i sig? Det får tiden utvisa...
|
|
|
|
|
 |